Scaleas Smycken

Igår skulle jag vara så hurtig och tänkte att jag skulle gå till stallet och ta in hästarna och sedan springa hem tillbaka. Men ser ni, så ville det sig inte! Jag kom mig ca 200 meter hemåt innan jag plötsligt låg på vägkanten och ylade som en mistlur. Jag sprang på asfaltskanten och plötsligt lossnade en bit av asfalten och så steg ju jag förstår snett och vred foten galet. Och så hade jag hu dessutom hunden i kopplet runt magen så jag fick mig en extra liten skjuts framåt när han fortsatte att springa. Så det blev att ringa till Niklas och be honom hämta mig för det gjorde så ont att stöda på foten.  När vi kom hem och insåg att foten svällde upp ordentligt så var det bara att sätta sig i bilen och fara in till akuten. Och där satt vi då i några timmar. Som tur så har jag ju en supersnäll bror som körde mig till akuten och sedan höll mig sällskap tills Niklas hade möjlighet att komma dit. Jag har även en snäll svägerska som kom till akuten för att sitta där tillsammans med mig, Tack!

Farbror doktor vred och vände på foten så jag trodde den skulle gå av innan han konstaterade att det antagligen är ledbanden om är ordentligt uttöjda. Så då fick jag foten lindad och fick fara hem med burana och ett par kryckor.

Så nu sitter jag här med foten i högläge och skall sätta is på den med jämna mellanrum. Det var ju inte så här jag hade tänkt att jag skulle tillbringa mina lediga dagar…